sjukstuga

Lilleman hemma och krasslig. Sovit mest hela dagen, hostar och snörvlar.
Idag får han gå klädd i pyjamas. Jag orkar inte ta fajten, och är jag själv sjuk skulle jag nog också föredra pyjamas.
Själv har jag en krånglande nacke, efter krocken för många år sen krånglar den lite då och då. Vilket ofta medför migrän.
Nu har jag emellertid ont i hela ryggen. Hade faktiskt bokat in ett core-pass idag för att träna upp eländet lite, men det var bara att avboka direkt imorse när hostandet drog igång i rummet intill. Blir till att ligga på värmedyna istället.
M har problem med en bröstmuskel, alternativt en spricka i revbenet. Så när han är hemma får vi slåss om värmekudden. Han går iallafall och jobbar, tjuriga karl som han är.
Och Ninja har ju en pågående vårt-behandling. Går sakta men säkert framåt, men det ser fruktanvärt äckligt ut. Nästan så jag funderar på att sätta på ett plåster för att slippa se eländet, hur länge det nu skulle få sitta kvar. Hon verkar iallafall inte ha ont, utan snarare njuta lite extra av uppmärksamheten från lilleman. Vi har sagt till honom att Vovven har ont bara för att han inte ska vara där och peta, och han är mycket bekymrad över det. Hon får några extra kramar och så blåser han på "det onda", och sen får hon väl något tjuvnyp också när inte mamma ser. Bara för att.

Jungle Aqua Park

Då sambon fick ett välkommet tillskott i kassan förra veckan bestämde vi oss för att unna oss en resa.
Började kolla runt på olika researrangörers hemsidor om vad som kunde tänkas lämpligt om man vill till sol och bad, med en 2,5-åring. Valet föll sedan, ganska självklart, på egypten. Eftersom vi kommer åka redan i april vill vi vara på den säkra sidan när det gäller värmen. Och medelhavet kan vara lite vanskligt så års. I Egypten har det tydligen inte regnat på 17 år, så det verkade ge mest valuta för pengarna.
När vi väl bestämt oss för egypten började vi leta hotell, och fastnade ganska snart för ett av arrangörernas splash-hotell.  Vi kommer helt enkelt bo mitt i ett vattenland, med 35 rutschkanor, varav 14 för småbarn, och inte mindre än 35 000 kvadratmeter pool.
Dessutom all inclusive, med fem olika resturanger att välja mellan och desto fler barer.
900 meter till röda havet och 2 km till Hurghada.
Behöver jag säga att jag längtar ?

The power!

Ge mig styrka!
Nu verkar lilleman vara inne i en riktig trots-fas igen. De kommer och går lite i vågor, och nu är vi uppe HÖGT,iallafall en nia på en tiogradig skala.
Det började redan innan vi kommit ut, med vant-historien jag beskrev tidigare. Han kom ju slutligen ut från sitt rum.
Jag *strängt* - Är det snälla Liam som kommer nu ?
Liam: Jaaa.... okeeeeeeeej!!!
Så då gav vi oss iväg. Liam åkte lite bob, vovven frös om tassarna och sen åkte vi iväg för att inhandla lite vårblommor. Jahapp. Dags för nästa utbrott. Liam hade bestämt sig för att sitta fram. Vilket inte går i min bil då barnstolen är installerad bak. Liam skriker, kastar vantarna, ramlar ihop i en liten hög mitt på parkeringen. Slutar med att jag formligen kastar in ungen i barnstolen och på något mirakulöst sätt lyckas hålla honom still tills han är fastspänd.
Sådärja. Liam tystnar såfort bilen rullar iväg, vi kommer dit vi ska, han hjälper till att dra vagnen och väljer själv en crocus för 10 :-
Så kommer vi till kassan, och utbrott nummer tre.
För de smarta jä*larna har ju naturligtvis korgar med godis stående precis vid kassan.
Liam tar en påse gott&blandat och kastar i korgen.
Jag förklarar att godis äter man på lördagar och lägger tillbaka.
Liam går utan ett ljud och hämtar påsen igen, och lägger i korgen.
Jag lägger tillbaka.
Liam tar då påsen med godis och går förbi mig och direkt till rullbandet vid kassan.
Jag förklarar att vi måste vänta på vår tur och lägger tillbaka godispåsen IGEN.
DÅ - bryter det lös.
Liam vrålar och kastar sig - återigen - på golvet. Samtidigt är det vår tur i kassan. Kassa-tanten ler "förstående" mot mig och jag blänger surt tillbaka. Betalar, försöker sen få den gapande ungen med spagetti-ben att följa med ut. Men han skriker bara NEJJ och AAAJJ och förmodligen allt han vet kan provocera mamma. Då lessnar jag, säger till honom att kliver han inte upp nu så blir han kvar och då åker elaka mamman utan honom tillbaka.
Liam formligen flyger upp på benen och springer efter - " Också åka bilen Mamma!!! också åka bilen!!"
Vid bilen utspelas samma scenario som när vi skulle åka iväg första gången. Dvs Liam ska sitta fram, kastar vantarna blablabla.
Kommer iväg. Liam skriker som besatt hela vägen hem.
Blir tyst först när han får sätta sig på boben igen ( den har ju också följt med och handlat..)
sen kommer puckade mamman på att vi ska ta en promenad med vagnen. Eftersom Liam verkade så trött tänkte jag slå två flugor i en smäll, själv få lite sol på näsan och motion samtidigt som han sov gott i
vagnen.
Men det kunde jag ju glömma.
Återigen är det vantarna som ställer till det.
Tillslut ryter jag till honom att DÅ FÅR DU FRYSA OM HÄNDERNA och slänger ner vantarna i korgen, medan Liam skriker och skriker och skriker så han näst intill spyr.
Hela vägen runt skriker han, tills vi har 300 meter kvar. Då går han med på att ha vantarna på sig.
Ilsket vrålar han " JA FYSE JU MAMMA!!!!" och jag känner mig för en sekund som världens sämsta förälder som tvingar mitt barn att frysa om händerna.
Väl hemma igen, med en genomslut och gråtfärdig mamma, en förskräckt hund ( som naturligtvis tagit åt sig av allt gormande längs vägen ) , men en glad Liam som pratar glatt om fiskbullar till lunch.
Som sagt. Ge mig styrkan