ska mellan dessa höga hus en dag stiga en sång.



piffade upp en gråmulen dag med en spetsklänning. Det fungerade en smula. Jag är inte jätteförtjust i skiftet oktober- november. För mig kryper minnet om ett telefonsamtal för tio år sen som fick mina knän att ge vika. Att min vän valt att avsluta sitt liv. Det spelar liksom ingen roll att det gått ett eller tio år. Det har präglat det här månadsskiftet sedan dess.
Jag klarade första november hyfsat ändå. Vi klev upp orimligt tidigt, letade kottar i spöregnet, bjöd in några vänner, drack kaffe och köpte mat från lokala pizzerian.
Jag somnade på soffan innan b1 gått och lagt sig och när jag vaknade fanns endast hunden kvar som sällskap. Nu är jag pigg igen medan resten av huset sover.

Kommentera här: