Den här berättelsen har ett dåligt slut.

Igår den 17 augusti tystnade Kristian Gidlunds penna.
Jag har följt honom via hans texter, betraktat bakom skärmens bleka ljus.
Följt hur hans sjukdom brutit bort honom, en bit i taget.
Kommit honom nära, trots att vi aldrig mötts, aldrig pratat. Jag har aldrig ens skickat en kommentar, för jag vet att han aldrig läste dessa.
Men jag har tänkt på honom, tusen goda tankar. Och han har i sin tur lärt mig mycket, lärt mig framförallt att se skönhet i det lilla, att vara tacksam och ödmjuk för vad jag har, och att inte ta livet för givet.
Så det minsta jag kan göra nu är att skriva en text om/till honom. För då kommer du som läser också ägna en tanke till honom. Och det tror jag han ser från sin himmel.



Bästa Kristian


Vid himlens fot ska du falla ur snön. Du ska smälta i flodens kalla vatten. Följa med strömmen. Med en rörelse ska du smeka de dalar i Kashmir som du aldrig hann uppleva. Du ska rinna genom Himachal Pradesh, förbi Haridwar där du såg pojkarna lyfta upp den drunknade mannen. Du ska fortsätta i monsunen mot Varanasi och i gränderna vid Dashashwamedh Gath kommer du att få syn på en gänglig, blond man med ett pojkhjärta i sitt bröst.
Du ska fortsätta, flyta ut i Indiska oceanen – det enda världshav som din farfar aldrig korsade – och där ska du byta riktning västerut.
När du närmar dig kusten ska du stiga av värmen, och över det Afrika som du aldrig lärde känna ska du falla som ett svalkande regn. Du ska virvla och forsa. Dundra och skapa. Ge liv.
Du ska blunda och resa vidare. Och ur din slummer ska du väckas av dina rötters toner. När du öppnar dina ögon ska du se att du befinner dig i kröken nedanför Mellsta, där älven böjer sig som en hästsko. Ditt väsen ska resa sig ur vattnet. Och du ska vandra för att osynlig röra dig bredvid din familj och dina vänner.
Precis som du sa.

Du är tillbaka hos hingstarna i Böle.
Tämjer vilda hästar, för de finns där du är.
Dricker brännvin med gastar i skumma kvarter, jag kan se er i ljuset av lyktorna och höra er på avstånd.
Du ska gå med barnen, de som gick för tidigt, precis som du.
De som saknar en förälder, de som försvann.
Ta hand om dem, de väntar på dig.
Din frånvaro här blir en hemkomst någon annanstans.






Kommentera här: